Jag har prioriterat och valt bort. Och vad hände då? [blogg]

Jag får ofta frågan hur jag hinner med allting. Är jag någon form av superwoman? Haha knappast, få av oss som har förmånen att få vara en riktig superhjälte 🙂 Tiden är ju väldigt demokratisk. Vi har alla 24 timmar oavsett vem vi är eller vad vi gör. Ofta känner jag att tiden må räcka till men min energi räcker inte till mer. Mitt huvud är trött. Orkar inte tänka mer. Så då gör jag inte mer. Jag har märkt (det här är nog ett ålderstecken men säg det inte till mig) att jag faktiskt behöver hushålla med min energi. Förr kunde jag köra på, planera in aktiviteter på dygnets alla timmar och det funkade.

Men nu känner jag alltså att jag blir trött och behöver vila. Återhämtning. Något som ger mig hjärnvila är kvällspromenaderna med hundarna. Jag går ut trött i knopp och kropp och kommer hem med ny energi. Ska visserligen sova då men det är ändå skönt att få gå ur stress och press ur kroppen varje kväll. Därför är hundarna en viktig friskfaktor. De gör att jag kommer ut i alla väder trots att soffan ser ensam ut och ropar efter mitt sällskap.

Men i år har jag också gjort en del aktiva prioriteringar för att få loss mer tid och energi. Det kändes väldigt skönt att fatta beslut om att avstå något och faktiskt vara nöjd med det. För att få ork och tid att bygga upp mitt entreprenörskap så har JAG AB fattat följande beslut:

  1. Dra ner på det ideella engagemanget. Jag var ordförande för en hundklubb och jag satt i styrelsen för en intresseförening. Jag avstod ordförandeskapet och intresseföreningen är inte aktuell längre.
  2. Jag ska inte tävla med mina hundar. Tävlingar är roliga och innebär krav på träning vilket också är roligt. Men just nu tar det mer energi än vad jag har. Så paus på det!
  3. Gå ner på deltid på mitt dagjobb för att få loss arbetstid på veckodagar. Det krävdes en tjänstledighet och jag är mycket tacksam att jag fick den möjligheten.
  4. Välja att träna, gå med hundarna och umgås med vänner före att städa huset. Vårt hem är ett slagfält. Och det få vara så ibland. Jag är bättre än mitt hem.
  5. Aktivt välja att inte ha dåligt samvete över sådant jag prioriterar bort, t ex trädgården. Jag väljer att acceptera att det inte är tillräckligt viktigt för mig och då får ambitionen vara därefter.

 

Och vad skönt det känns! Och vad hände? Grannarna har inte demonstrerat med plakat för att mina rabatter är orensade, inte en enda tävlingsarrangör har ringt upp och frågat varför jag inte är där och tävlar med hundarna, på jobbet får jag glada tillrop över min satsning, ingen har vägrat besöka oss pga stökig hall och hundklubben rullar på utmärkt utan min medverkan.  Ibland får man påminna sig själv om att inte överdriva sin egen betydelse. Det går att avstå saker och inga katastrofer verkar följa av det.

Sjukt skönt!

Hur har du det med dina prioriteringar? Berätta gärna! Det här är ett område där det behövs inspiration!

 

Ha det fint

Jill

Ps. Vill du ha inspiration för att vara den bästa versionen av dig själv? Anmäl dig till nyhetsbrevet Äg!  Startar i september!

 

Ett steg närmare mina mål [blogg]

Idag kom vi hem från en helgs campande i regnet. Det ösregnade verkligen i flera dagar. Barnen hade inget problem alls med att det regnade. Lika glada ändå att vara på camping. Husvagnen förvandlades till ett väldigt stort torkskåp och det hela gick rätt bra. Vi kom hem idag och packade ur kläder, mat och grejor.  Hur som helst så fanns det en massa skäl till varför jag inte skulle ut och springa den här kvällen. Kände mig lite trött och soffan såg väldigt ensam ut.

Jag gillar att sätta upp mål för mig själv.  Och ett mål som har hängt med under året är att träna 4 pass i veckan. Som träning räknas inte kvällspromenaderna med hundarna. De är som att borsta tänderna och man sätter ju inte mål för det. Och nu saknade jag ett pass, så jag drog på mig träningskläderna.

Det som fick ut mig var tanken på att även en långsam runda är bättre än ingen runda alls.

Den bästa träningen är ju den som blir av! Eftersom jag är en rätt risig löpare så brukar jag lyssna på poddar och ljudböcker när jag springer. Det är för att distrahera mig själv från mina egna tunga andetag och tankar om att antingen dö eller vila. Den här gången lyssnade jag på Framgångspodden med Alexander Pärleros som intervjuade Kalle Zackari Wahlström (du vet ”Gympaläraren” från SVT). Vilken fullträff! Han tränar mycket av den enkla anledningen att kroppen är gjord för att röra på sig och i dagens samhälle så ingår inte så mycket rörelse därför måste man träna. Han har inte fokus på att bli bättre utan bara på att anstränga kroppen varje dag. Och dissade det här med motivation också. Att vänta på att man ska vara motiverad. Fatta ett beslut om börja träna istället. Och keep it simple. Kalles tips var att börja med cirkelträning hemma: fem armhävningar, tio situps och femton benböj i tio varv så fort man kan. Och så har man börjat träna. Bara att göra, oavsett om man är motiverad eller inte.

Och jag tänker att så är det med allt som är viktigt för oss. Vi kan söka inspiration och kunskap för att lära oss hur vi ska göra men till slut finns det ingen återvändo. Det är bara att sätta igång. Men man kan ju göra som Kalle, börja enkelt. Du vet det därom att även en tusenmilaresa börjar med ett steg. Och det är ju en inspirerande tanke att om jag bara tar ett steg i rätt riktning så är jag på väg mot mitt mål.

Så nu är jag på väg med mitt företagande. Ett steg i taget. Idag har jag skickat iväg några e-böcker och berättat på fejjan och Linkedin att jag ska hålla fem föredrag den här hösten. Två är bokade och tre återstår att boka in för dem som vill ha en inspirationskick för ett gott samarbete mellan hem och skola. Jag har också beställt en bok som jag har stora förhoppningar på  🙂

Imorgon blir det något steg till.

Har du tagit något steg mot ditt mål på sistone? Eller kanske första frågan är, vad är dina mål? De flesta av oss har nämligen inte klart för oss vart vi är på väg, men det får bli ett resonemang för en annan gång.

 

Ha det fint!

 

Ps. Vill du ha inspiration att bli ditt bästa jag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Äg!

Varför är det så svårt att fira framgångar?[blogg]

Jag antar att vi alla vill vara framgångsrika i det vi gör, oavsett vad vi gör. Det kan vara något på jobbet, i hemmet, i föreningslivet eller träningen. Ofta sätter vi igång något större eller mindre projekt inom de här områdena och så jobbar vi på med det. Vi målar om huset, gör något med barnen, anmäler oss och genomför ett lopp eller klarar något som var svårt på jobbet.

Men vad gör vi sedan? När loppet är sprunget, huset målat och uppgiften på jobbet avklarad? Ja om du gör som jag så går du vidare på nästa uppgift. Sätter igång nya projekt och jobbar på med det.

Jag hör mig själv säga ofta ”det här borde vi fira!”.  Men allt som oftast så blir det inget firande alls. Vad kommer det sig egentligen? Är det inte viktigt att fira sina framgångar? För om det kändes angeläget skulle jag inte göra det oftare då? Eller är det så att vägen dit är viktigare och när vi väl kommer fram så känns det gammalt och färdigt. Inget att lägga tid på då. Nya saker hägrar.  Eller är det så att det vi gör inte riktigt duger. Att vi borde ha gjort lite mer, lite fler och lite bättre?

Men ibland måste vi vända oss om och se vad vi faktiskt har åstadkommit. Uppskatta det som gjorts och inte bara fokusera på det som återstår. För det återstår alltid saker. Tack och lov för det, tänk vad hemskt om man blev klar. De gånger som jag firat bäst har varit när jag och mina kollegor har vältrat oss i våra framgångar tillsammans. Antar att jag är en lagspelare. Jag gillar det där med att jobba tillsammans mot gemensamma mål. Och ska jag glädjas åt framgångar så vill jag göra det tillsammans med  resten av gänget.

Hur gör du, firar du dina framgångar? Hur i så fall? Eller varför inte?

Ha en fin helg!

JiLL

Ps. Snart kommer mitt nyhetsbrev Äg! Prenumerera gärna!

p