Mamma! Jag hatar dig! [blogg]

Jag har en son som har adhd. Han är nio år och han är fantastisk. Vi har gjort en lång resa han och jag. Mött många utmaningar för att få en väl fungerande vardag. Vad det nu är. Antar att det är subjektivt. Kan mycket väl vara så att vår väl fungerande vardag är ett kaos för någon annan, vad vet jag. Hursomhelst så har jag lärt mig mycket av honom och av de situationer vi hamnat i under de här åren. Det har varit svårt ibland men det är en resa jag inte skulle ha velat vara utan.

Nu har han börjat skolan.  Innan var han superpeppad att börja skolan. Längtade till fyran vilket kändes fantastiskt. Inte självklart att han skulle ha känt så. Jag är mycket tacksam för det stöd och det bemötande skolan givit honom. Det har resulterat  i att han inte bara når kunskapsmålen utan också trivs i skolan.

Härom morgonen var han trött. Först var det jobbigt att gå upp. Sedan var det omöjligt att borsta tänderna. Och så ville han inte cykla som han brukar utan ha skjuts.

Varje krav gav ett utbrott  från han sida med kastade saker och svärord. Jag håller mig lugn. Tar honom varsamt i armen och leder honom  dit han ska. Servar med kläder. Guidar till toan. Till sist, när han inte får skjuts till skolan skriker han: Mamma, jag hatar dig! Jag cyklar till skolan varje JÄVLA dag, varför får jag inte skjuts idag!!!

Jag ser lugnt på honom och säger att det är nyttigt för kroppen att röra på sig. Men vi kan gå tillsammans. Jag följer dig till skolan. Jag ser hans ansikte mjukna. Han muttrar okej. Vi klär på oss. Jag hjälper honom med jackan.

Sedan går vi tillsammans till skolan. Han berättar om vilka lektioner han hoppas på idag. Och att i NTA så ska de få göra kemi. Han tycker att det verkar spännande. Vi pratar om att han går på mellanstadiet nu, sedan blir det högstadiet och sedan gymnasiet. Därefter högskola. Han vill lära sig om datorer och programmering.

Ett fantastiskt samtal.

Vi skiljs åt vid skolan där han får peka ut sin dörr in till fyran. Glad och lätt till sinnet lämnar han mig med ryggsäck och guppande lockar.

Jag tänker att jag är tacksam.

/Jill

Ps 1.Hur har du det i vardagen? Om du kämpar på så är du inte ensam. Vi är många föräldrar som gör vårt bästa för att få allt att funka. Vi kan inspirera varandra och lära av andra.  Jag har spelat in vår historia: Se ett klipp här. Klicka på watch promo.

 

Ps 2. Vill du ha inspiration för en väl fungerande vardag med barn med adhd? Prenumerera på nyhetsbrevet Funka med adhd!

 

Därför vinner jag oavsett [blogg]

Från den 1 september kommer jag att jobba deltid på min egen firma Explain. Det innebär att jag är tjänstledig ett halvår på
deltid från mitt (roliga, viktiga och givande) arbete på Gästrike återvinnare.

Sedan jag skrev boken Hur får man det att funka? Inspiration för föräldrar och pedagoger och började hålla föredrag så har det där med entreprenörskap sakta smugit sig på mig. Jag har märkt att det finns ett stort behov av inspiration för en väl fungerande vardag med barn med adhd. Men också ett behov av att skapa en väl fungerande vardag genom att leda sig själv. Jag har alltid brunnit för att inspirera andra att göra det som inspirerar dem!

Om vi agerar enligt våra värderingar och mot våra mål så mår vi bättre. Och mår vi bättre kan vi göra klokare och hållbara val i vardagen. Och då är vi fler som bidrar till en värld som räcker längre.

Det kan vara olika lätt eller svårt att göra aktiva val. Och är det något jag har övat på i många år så är det att leda mig själv. Det blev särskilt tydligt när jag fick barn med adhd. Den utmaningen krävde att jag tog ställning: vilken typ av föräldrer ville jag vara? Och när jag konstaterat det, hur skulle jag ta mig dit i en hyperaktiv vardag? Det har har varit en lång resa där jag lärt mig så mycket. Utan de här utmaningarna hade jag helt klart varit en sämre version av mig själv. Det är insikter och färdigheter vill jag förmedla vidare till dig som också vill jobba för att bli den bästa versionen av dig själv.

För klara blir vi ju aldrig. Det kommer att ta en evighet. Och det är också poängen.

Som jag ser det har jag allt att vinna under det här halvåret. Antingen vinner jag insikten om att jobba som soloprenör inte är något för mig och då får jag ro med det. Eller så vinner jag insikten om att jag vill fortsätta utveckla mitt entreprenörskap och då får jag fatta beslut utifrån det. Den enda förlusten i detta skulle vara att inte prova!

Håller du med?

Allt gott!

Jill

Ps. Vill du fortsätta följa mitt företagande så prenumerera på bloggen så missar du inget 🙂