Idag fyller jag 41 år och jag saknar inte mitt tio år yngre jag. [Blogg]

Idag fyller jag 41 år. Jag kommer ihåg när mina föräldrar fyllde 40… och hur gamla var inte de då?! Men som de säger, ålder är bara en siffra och faktum är att jag inte skulle vilja vara mitt tio år yngre jag. Varje dag, månad och år ger ju sina erfarenheter. En del är så dyrköpta att när man väl har dem så vill man ju inte göra om dem. Jag minns mitt första jobb efter universitetet. Alla mina kollegor på avdelningen var så erfarna och kunde göra kloka överväganden utifrån många års arbete. Jag ville bara få all deras kunskap på en gång. Men det finns ju inga genvägar. Det mesta som är värt något behöver man kämpa för.

Ett sätt att höja tempot på sin egen utveckling är att utmana sin komfortzon. Komfortzonen består av alla samlade erfarenheter, både bra och dåliga. Komfortzonen är alltså inte bara de goda erfarenheterna utan allt som vi tycker är välkänt. Det är komfortzonen som gör att vi ibland stannar i situationer vi avskyr  bara för att vi känner till dem. Komfortzonen  har myntat begreppet ”man vet vad man har men inte vad man får”.

Just det här, mitt fyrtioförsta år, har jag utmanat komfortzonen många gånger eftersom jag har valt att satsa på att bygga upp mitt soloprenörsskap. Senast idag faktiskt. Igår tackade jag ja till att få en halvtimmes gratis coachning av Terron Musgrove som ibland gör sådant över telefon. Min första  tanke när jag såg erbjudandet på Instagram var att det där borde man ju nappa på någon gång. Sedan jag lade jag bort telefonen och vände på mig för att sova. Då slog det mig att det var ju NU som den gången var. Jag tog upp mobilen igen och mailade Terron. Jag fick en slot kl 15 idag och satt utanför sonens Parkourträning och fick min coachning. Spännande att testa att definiera sin utmaning och sedan få prata med en vilt främmande människa om det. Sedan var det galet frustrerande att det var just ett coachningssamtal, inte ett rådgivningssamtal (coachning går ut på att man själv ska hitta svaren…). Jag kände att jag gärna hade fått några handfasta råd. Men med mig fick jag ändå en klarhet i vad jag funderat på de senaste dagarna. Kanske återkommer om det. Det är nämligen lååångt utanför komfortzonen.

I fredags åkte jag hem från en tjänsteresa i Göteborg. Av ren slump visade det sig att en person jag fått kontakt med via LinkedIn också skulle åka hem därifrån till Stockholm samma dag.  Vi bestämde att vi skulle ta ett möte på tåget och att vi skulle ses på perrongen. Jag har aldrig varit på en blinddate men jag antar att det är sådär det känns. Man står där och försöker känna igen en person som man bara sett på en liten bild. Vi fann varandra i alla fall. Hon hade spännande saker på gång och jag anmälde mig på sittande fot att vara en del av den resan framåt. Ska bli så spännande! Dessutom har hon en massa kunskaper om marknadsföring och branding som jag inte har. Så där kände jag mig som mitt yngre jag som kom direkt från skolan igen…

Nu är det dags att formulera mål för kommande år. Mål som jag kan följa upp nästa födelsedag. Jag har några mål för den här hösten men de är ganska blygsamma. Tror att det är dags att höja både ribban och insatsen! Känns lite läskigt.

När utmanade du din komfortzon senast? Och hur kändes det?

Jag har bytt utseende på bloggen. Vad tycker du? Blev det bättre? Kommentera gärna!

Ha det fint!

Jill


Pinsam liten anekdot från förra veckan:

Jag åker genom Uppsala efter ett lyckat föredrag. Jag åker bakom en taxi märkt Miljöbil. Det luktar lite bränt och jag börjar fundera över vilka miljöriktiga drivmedel som luktar så. Biogas? HVO-diesel kanske? Nja, känns inte rätt. Det luktar verkligen bränt. Så svänger taxin av och jag fortsätter ensam rakt fram. Det luktar fortfarande och jag tänker att det kan ju inte vara taxin. Precis när jag ska svänga i en rondell så börjar min hjärna galet långsamt registrera något som jag förstår att jag känt ett tag. Det är VÄLDIGT varmt på låret. Det bränns liksom genom byxorna där mobilen ligger på laddning. Långsamt inser jag att det luktar bränt inne i bilen och att det faktiskt nu ryker från mobilen. Plasten runt laddaren smälter av värmen och en mindre rökutvecking fyller bilen. Jag kastar telefonen på golvet och rycker ur laddaren ur cigarettuttaget, svänger i rondellen och undrar om det är något allvarligt fel på mitt signalsystem..!


Ps. Vill du ha inspiration för att få vardagen att funka med barn med adhd? Anmäl dig till nyhetsbrevet Funka med adhd  
Vill du ha inspiration för att vara ditt bästa jag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Äg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *