Monthly Archives: oktober 2017

Fördel adhd
Okt 22

Vi behöver återinföra att ha tråkigt [Blogg]

By jill@explain.se | Inspiration

Genom att acceptera att ha tråkigt kan vi bli en bättre version av oss själva. Och vi får lite välgörande hjärnvila på köpet.

Att ha hög förmåga att fokusera är en högt skattad förmåga i samhället idag. Vi ska vara så koncentrerade hela tiden. Leverera och prestera. Det gäller barnen också. Som förälder till barn med adhd med inbyggda svårigheter att koncentrera sig kan det ju kännas hopplöst. Men så läste jag något som gav mig nytt hopp. Inte bara för mitt ofokuserade barn utan även för mig själv:  Vi borde högre värdera förmåga att vara okoncentrerade. (Du förstår att jag läste den meningen ett par gånger extra!)

Det är när vi dagdrömmer och låter tankarna sväva iväg som hjärnan går in ett annat mode. Den okoncentrerade hjärnan är den kreativa hjärnan, den som plötsligt ser saker ur nya vinklar och perspektiv. Du har säkert varit med om att du fått nya tankar när du gjort något som inte kräver fokus. Jag får det när jag går promenader, viker tvätt, krattar löv och så vidare. Tråkiga repetitiva sysslor öppnar våra hjärnor för nya kreativa tankar. Och är det något som värderas högt i dagens samhälle så är det kreativitet. Som förälder till ett dagdrömmande barn med koncentrationssvårigheter och väldigt många egna idéer är detta balsam för själen. Att det som så ofta anses vara en svaghet kan vändas till en styrka.

Och jag tänker att det här är ännu ett skäl till varför det är så viktigt att skapa tomrum för både oss själva och våra barn. Att inte fylla all tid med input som poddar, videoklipp och inlägg utan bara mentalt logga ut. Att inte ha hjärnan på konstant mottagning utan låta den sköta sig själv. Vi, både vuxna och barn behöver lära oss att ha tråkigt igen. Som det var förr. Så låt oss återinföra att vänta på bussen utan att titta i mobilen. Vänta på fikakompisen med telefonen i väskan. Att härda ut i att barnen har en tråkig söndag och låta dem själva komma på vad de ska göra åt saken. Kan ha tråkigt vara det nya svarta?

Jag gör en liten utfästelse på skrivande fot: Jag ska öva på att låta mobilen ligga kvar i fickan när jag väntar. Och varje gång jag får ett infall att ta upp den ska jag avstå för en stunds aktivt dagdrömmande istället. Kanske borde jag göra som professor Michael Dahlén. Han fick lov att göra tio armhävningar innan han tog upp mobilen på tunnelbanan. Jag antar att det beslutet hade en rätt stark inverkan på behovet av att slösurfa på mobilen…

Så ut och äg din tråkighet!

 

 

 

 

Ps. Vill du ha inspiration för att få vardagen att funka med barn med adhd? Anmäl dig till nyhetsbrevet Funka med adhd  
Du får 5 steg för att bli chef över dig själv som gåva när du väljer att prenumerera på Äg! Nyhetsbrevet för dig som vill ha inspiration för att vara ditt bästa jag Anmäl dig här!

Okt 15

Må sämre innan du kan må bättre [blogg]

By jill@explain.se | Inspiration

Det här kanske inte låter så pepp men lidande är en del av vår mänskliga natur. Normen i den västerländska kulturen är att livet ska vara fritt från fysisk och psykisk smärta. När vi får plågsamma tankar, känslor eller minnen som smärtar och får oss att känna obehag vill vi gärna se dem som symtom.  Med tillräckligt många av de symptomen tänker vi att det inte är normalt och kanske till och med en sjukdom.

Men att leva innebär svårigheter som inte kan undvikas. Du kommer att råka ut för att någon du älskar skadas eller blir sjuk. Någon du litar på sviker dig. Det finns många källor till mänskligt lidande. Vår eget sinne är en stor källa. Eller snarare vår oförmåga att hantera våra tankar och känslor.

Kan det vara möjligt att genom att tillåta sig att må dåligt så kan vi börja att må bättre?

Jag tänker att om oroande tankar, obehagliga känslor är en del av att vara människa så behöver vi inte vara så rädda för dem. Jag tänker att om vi vet detta kan vi acceptera att vi tänker som vi tänker och känner som vi känner. Varken mer eller mindre. Ett visst mått av lidande är en aspekt av att vara människa. Nu när jag skriver lidande så känner jag direkt hur jobbigt det ordet känns. Det är bara ett ord men det känns verkligen som det är något jag vill undvika.

Problem uppstår när vi försöker undvika det obehagliga. Har du varit med om att du aktivt försökt att tränga bort en obehaglig känsla eller tanke och det i sig har fått obehaget att öka? Bara tanken på att inte tänka på det gör att du tänker mer på det. Bara tanken på att du inte vill känna oron gör att du oroar dig mer?

Det är så vår hjärna fungerar. Det är inte framgångsrikt att försöka skjuta bort och undvika obehaget. Det är mer framgångsrikt att acceptera de känslor och tankar du har och aktivt uppleva dem. Inte förstora dem. Inte förminska dem. Bara vara i dem och sedan besluta dig för att fortsätta göra det som ligger i linje med vad du tycker är viktigt. Men att vara i oroande tankar och obehagliga känslor är smärtsamt och kräver beslutsamhet för att inte försöka undvika dem. Då måste vi våga må sämre innan vi kan må bättre. Inte så att vi når botten i alla våra kval utan att vi tillåter oss att känna. Accepterar att det känns.

Det här betyder att du är helt normal om du vill undvika obehagliga känslor och tankar. Så är vi konstruerade. Du väljer hur du låter dem påverka dig. (Jag vet att det låter uppkäftigt och jag tycker också att det är svårt.) För vågar du uppleva dem så kommer du ha lärt dig något viktigt om dig själv. Kan du dessutom ändå agera i linje med vad du tycker är viktigt så kommer att både må bättre och prestera bättre.

Så ut och öva på att äga dina känslor.

 

 

 

 


Ps. Vill du ha inspiration för att få vardagen att funka med barn med adhd? Anmäl dig till nyhetsbrevet Funka med adhd  
Du får 5 steg för att bli chef över dig själv som gåva när du väljer att prenumerera på Äg! Nyhetsbrevet för dig som vill ha inspiration för att vara ditt bästa jag Anmäl dig här!

 

Okt 08

Idag fyller jag 41 år och jag saknar inte mitt tio år yngre jag. [Blogg]

By jill@explain.se | Inspiration

Idag fyller jag 41 år. Jag kommer ihåg när mina föräldrar fyllde 40… och hur gamla var inte de då?! Men som de säger, ålder är bara en siffra och faktum är att jag inte skulle vilja vara mitt tio år yngre jag. Varje dag, månad och år ger ju sina erfarenheter. En del är så dyrköpta att när man väl har dem så vill man ju inte göra om dem. Jag minns mitt första jobb efter universitetet. Alla mina kollegor på avdelningen var så erfarna och kunde göra kloka överväganden utifrån många års arbete. Jag ville bara få all deras kunskap på en gång. Men det finns ju inga genvägar. Det mesta som är värt något behöver man kämpa för.

Ett sätt att höja tempot på sin egen utveckling är att utmana sin komfortzon. Komfortzonen består av alla samlade erfarenheter, både bra och dåliga. Komfortzonen är alltså inte bara de goda erfarenheterna utan allt som vi tycker är välkänt. Det är komfortzonen som gör att vi ibland stannar i situationer vi avskyr  bara för att vi känner till dem. Komfortzonen  har myntat begreppet “man vet vad man har men inte vad man får”.

Just det här, mitt fyrtioförsta år, har jag utmanat komfortzonen många gånger eftersom jag har valt att satsa på att bygga upp mitt soloprenörsskap. Senast idag faktiskt. Igår tackade jag ja till att få en halvtimmes gratis coachning av Terron Musgrove som ibland gör sådant över telefon. Min första  tanke när jag såg erbjudandet på Instagram var att det där borde man ju nappa på någon gång. Sedan jag lade jag bort telefonen och vände på mig för att sova. Då slog det mig att det var ju NU som den gången var. Jag tog upp mobilen igen och mailade Terron. Jag fick en slot kl 15 idag och satt utanför sonens Parkourträning och fick min coachning. Spännande att testa att definiera sin utmaning och sedan få prata med en vilt främmande människa om det. Sedan var det galet frustrerande att det var just ett coachningssamtal, inte ett rådgivningssamtal (coachning går ut på att man själv ska hitta svaren…). Jag kände att jag gärna hade fått några handfasta råd. Men med mig fick jag ändå en klarhet i vad jag funderat på de senaste dagarna. Kanske återkommer om det. Det är nämligen lååångt utanför komfortzonen.

I fredags åkte jag hem från en tjänsteresa i Göteborg. Av ren slump visade det sig att en person jag fått kontakt med via LinkedIn också skulle åka hem därifrån till Stockholm samma dag.  Vi bestämde att vi skulle ta ett möte på tåget och att vi skulle ses på perrongen. Jag har aldrig varit på en blinddate men jag antar att det är sådär det känns. Man står där och försöker känna igen en person som man bara sett på en liten bild. Vi fann varandra i alla fall. Hon hade spännande saker på gång och jag anmälde mig på sittande fot att vara en del av den resan framåt. Ska bli så spännande! Dessutom har hon en massa kunskaper om marknadsföring och branding som jag inte har. Så där kände jag mig som mitt yngre jag som kom direkt från skolan igen…

Nu är det dags att formulera mål för kommande år. Mål som jag kan följa upp nästa födelsedag. Jag har några mål för den här hösten men de är ganska blygsamma. Tror att det är dags att höja både ribban och insatsen! Känns lite läskigt.

När utmanade du din komfortzon senast? Och hur kändes det?

Jag har bytt utseende på bloggen. Vad tycker du? Blev det bättre? Kommentera gärna!

Ha det fint!

Jill


Pinsam liten anekdot från förra veckan:

Jag åker genom Uppsala efter ett lyckat föredrag. Jag åker bakom en taxi märkt Miljöbil. Det luktar lite bränt och jag börjar fundera över vilka miljöriktiga drivmedel som luktar så. Biogas? HVO-diesel kanske? Nja, känns inte rätt. Det luktar verkligen bränt. Så svänger taxin av och jag fortsätter ensam rakt fram. Det luktar fortfarande och jag tänker att det kan ju inte vara taxin. Precis när jag ska svänga i en rondell så börjar min hjärna galet långsamt registrera något som jag förstår att jag känt ett tag. Det är VÄLDIGT varmt på låret. Det bränns liksom genom byxorna där mobilen ligger på laddning. Långsamt inser jag att det luktar bränt inne i bilen och att det faktiskt nu ryker från mobilen. Plasten runt laddaren smälter av värmen och en mindre rökutvecking fyller bilen. Jag kastar telefonen på golvet och rycker ur laddaren ur cigarettuttaget, svänger i rondellen och undrar om det är något allvarligt fel på mitt signalsystem..!


Ps. Vill du ha inspiration för att få vardagen att funka med barn med adhd? Anmäl dig till nyhetsbrevet Funka med adhd  
Vill du ha inspiration för att vara ditt bästa jag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Äg!