Monthly Archives: juli 2017

Jul 28

Varför är det så svårt att fira framgångar?[blogg]

By jill@explain.se | Inspiration

Jag antar att vi alla vill vara framgångsrika i det vi gör, oavsett vad vi gör. Det kan vara något på jobbet, i hemmet, i föreningslivet eller träningen. Ofta sätter vi igång något större eller mindre projekt inom de här områdena och så jobbar vi på med det. Vi målar om huset, gör något med barnen, anmäler oss och genomför ett lopp eller klarar något som var svårt på jobbet.

Men vad gör vi sedan? När loppet är sprunget, huset målat och uppgiften på jobbet avklarad? Ja om du gör som jag så går du vidare på nästa uppgift. Sätter igång nya projekt och jobbar på med det.

Jag hör mig själv säga ofta ”det här borde vi fira!”.  Men allt som oftast så blir det inget firande alls. Vad kommer det sig egentligen? Är det inte viktigt att fira sina framgångar? För om det kändes angeläget skulle jag inte göra det oftare då? Eller är det så att vägen dit är viktigare och när vi väl kommer fram så känns det gammalt och färdigt. Inget att lägga tid på då. Nya saker hägrar.  Eller är det så att det vi gör inte riktigt duger. Att vi borde ha gjort lite mer, lite fler och lite bättre?

Men ibland måste vi vända oss om och se vad vi faktiskt har åstadkommit. Uppskatta det som gjorts och inte bara fokusera på det som återstår. För det återstår alltid saker. Tack och lov för det, tänk vad hemskt om man blev klar. De gånger som jag firat bäst har varit när jag och mina kollegor har vältrat oss i våra framgångar tillsammans. Antar att jag är en lagspelare. Jag gillar det där med att jobba tillsammans mot gemensamma mål. Och ska jag glädjas åt framgångar så vill jag göra det tillsammans med  resten av gänget.

Hur gör du, firar du dina framgångar? Hur i så fall? Eller varför inte?

Ha en fin helg!

JiLL

Ps. Snart kommer mitt nyhetsbrev Äg! Prenumerera gärna!

p

Jul 26

Bemötande och vikten av att göra en pudel [blogg]

By jill@explain.se | Inspiration

Häromdagen var jag ute på min vanliga kvällspromenad med hundarna. Det hade börjat skymma. Jag släppte min ena hund och lät henne springa upp mot skogskanten.  Efter en stund kommer det en bil. Jag ropar efter hunden och inser försent att jag är på fel sida av vägen. Hunden är på andra sidan vägen och kommer att springa till mig, rakt ut framför bilen. Det är något med det där med avståndsbedömningar, eller hur? Man kan se hur det kommer att gå. Jag såg att de skulle mötas, hunden och bilen. Och jag hann inte agera alls utan bara såg det hända.

Hunden for ut på vägen. Föraren girar och tvärbromsar hundra meter framför mig. Min hund springer (helt obekymrat) till mig. Jag är först sjukt lättad över att han inte körde på min hund. Min nästa tanke är att jag måste prata med honom för att han kommer att vara arg.

Mycket riktigt slänger han upp dörren och kliver ur. Det syns på hela kroppen att han är väldigt arg. Innan jag ens kommer fram till honom ropar jag: Ursäkta, jag ber om ursäkt! Det var mitt fel!

Han (rasande): Jag höll på att köra på hunden!

Jag: Det var mitt fel, jag skulle haft bättre koll på henne!

Han (fortfarande arg): Jag kunde ha kört på henne!

Jag: Jag förstår. Hon kom från ingenstans och nu börjar det skymma också.

Han (nu bekymrad): Hur är det med hunden, gick det bra?

Jag: Det gick jättebra! Tusen tack för att du reagerade så snabbt!

Han (nu lättad): Bara den mår bra så.

Jag tänker att möten med människor kan utvecklas så olika beroende på vad man säger och hur man säger det. Vi är så otroligt känsliga för vilket bemötande vi får. Det fina med det är att vi ofta kan påverka en situation till det bättre genom det bemötande vi ger. Att ta ansvar för sitt misstag är att äga problemet. Och genom att äga det så äger vi också lösningen. Det är inte svårt att tänka sig hur min hundsituation skulle ha utvecklat sig om jag hade skällt ut föraren istället. Kanske slängt lite “du måste väl se efter hur du kör!” i ansiktet på honom.  Så arg som han var (förmodligen rädd) så hade min ilska då eldat på hans. Och jag tror knappast att han skulle ha frågat hur hon mådde …

Att ge människor ett gott bemötande är ju oftast inga problem när allt är frid och fröjd. Utmaningen kommer när det kör ihop sig på något sätt. Ibland är man själv inte i balans och då är det lätt att häva ur sig mindre välbetänkta saker. Men det går att öva sig på det här om man vill. Till sin hjälp kan man ta feedbacktrappan som beskriver det här på ett bra sätt. Men den får vi ta en annan gång.

Ha det fint!

Jill

Vill du ha inspiration till att bli ditt bästa jag? Anmäl dig till nyhetsbrevet Äg!

Ps. 1. Det finns en riktigt bra bok om  som heter Bemötandekoden av Lena Skogholm. Läs den om du vill förstå varför vi gör som vi gör 🙂

Ps. 2 Och för guds skull bemöt inte andra som du själv skulle vilja bli bemött. Bemöt dem så som de vill bli bemötta!

Äg problemet så äger du lösningen
Jul 24

Därför vinner jag oavsett [blogg]

By jill@explain.se | Inspiration

Från den 1 september kommer jag att jobba deltid på min egen firma Explain. Det innebär att jag är tjänstledig ett halvår på
deltid från mitt (roliga, viktiga och givande) arbete på Gästrike återvinnare.

Sedan jag skrev boken Hur får man det att funka? Inspiration för föräldrar och pedagoger och började hålla föredrag så har det där med entreprenörskap sakta smugit sig på mig. Jag har märkt att det finns ett stort behov av inspiration för en väl fungerande vardag med barn med adhd. Men också ett behov av att skapa en väl fungerande vardag genom att leda sig själv. Jag har alltid brunnit för att inspirera andra att göra det som inspirerar dem!

Om vi agerar enligt våra värderingar och mot våra mål så mår vi bättre. Och mår vi bättre kan vi göra klokare och hållbara val i vardagen. Och då är vi fler som bidrar till en värld som räcker längre.

Det kan vara olika lätt eller svårt att göra aktiva val. Och är det något jag har övat på i många år så är det att leda mig själv. Det blev särskilt tydligt när jag fick barn med adhd. Den utmaningen krävde att jag tog ställning: vilken typ av föräldrer ville jag vara? Och när jag konstaterat det, hur skulle jag ta mig dit i en hyperaktiv vardag? Det har har varit en lång resa där jag lärt mig så mycket. Utan de här utmaningarna hade jag helt klart varit en sämre version av mig själv. Det är insikter och färdigheter vill jag förmedla vidare till dig som också vill jobba för att bli den bästa versionen av dig själv.

För klara blir vi ju aldrig. Det kommer att ta en evighet. Och det är också poängen.

Som jag ser det har jag allt att vinna under det här halvåret. Antingen vinner jag insikten om att jobba som soloprenör inte är något för mig och då får jag ro med det. Eller så vinner jag insikten om att jag vill fortsätta utveckla mitt entreprenörskap och då får jag fatta beslut utifrån det. Den enda förlusten i detta skulle vara att inte prova!

Håller du med?

Allt gott!

Jill

Ps. Vill du fortsätta följa mitt företagande så prenumerera på bloggen så missar du inget 🙂